Efter ett smärre bryt är jag nu på väg att ”äta” frukost. Med andra ord äta yoggi med en tesked som jag liksom välter så allt får rinna av längst bak i munnen och så sippa på te. Jag har ett utbrott av blåsor i munnen igen, det värsta hittills på så sätt att jag har slagit mängdrekord; 84 st vid räkningen igår.
Igår var jag på vårdcentralen på undersökning. Jag fick med mig en diagnos, afte. Närmare bestämt den ovanliga aftevarianten ”Herpetiforma ulcerationer” (multipla, 20-100, blåsor 1-2 mm i diameter, kan förena sig till större irreguljära slemhinneförändringar. Förekommer som 20–100 millimeterstora sår.Ofta under tungan eller i munbotten.Detta är den ovanligaste formen och svarar för ungefär 5% av fallen).
Otroligt trevligt är att det inte finns någon bot eller någon självklar anledning till varför det dyker upp. Man får gissa och chansa helt enkelt. Som tur väl är så smittar det inte, men när jag har utbrott kan jag först inte prata alls pga smärtan och att äta är ett skämt. Sedan börjar jag kunna få fram enstaka ord och meningar, men då är det knappt någon som förstår mig.
Brytet imorse handlade om att jag inte ville gå upp trots att klockan var 11.49. Att vara vaken just nu handlar enbart om att ha ont och vara hungrig utan att kunna göra något åt saken, och vad är meningen med det? Så har jag haft det under fyra dagar.. Jag har några ljuvliga sekunder precis efter jag har vaknat, och inte riktigt hunnit känna efter, då det inte gör ont, men resten av dagen är körd. Framför allt eftersom det första jag måste göra på morgonen är att försiktigt tvätta munnen som är igenklistrad av var från munblåsorna – så jävla äckelvidrigt..
Fyfan vad jag är bitter.
Malin 